...

Som  vi skrev så var det fest i torsdags. Fredagen följdes av en lugn dag i Heidelberg...

Lördagen var även den extremt lugn. Då var det plugg. Som sagt inte det mest effektiva pluggandet hittills men plugg var det ändå. På kvällen ville vi fira Sandra lite som fyllde år i torsdags och gjorde det med middag och bio. Det blidde traditionell tacos som Anja sedan förklarar för Sandra: ”är typiskt svenskt”...och jag håller med! Filmen var "The town- Die Stadt ohne gnade". En superamerikansk film dubbad till tyska.

Måndagen bestod av Uni med mer föreläsningar än vanligt. Vi fick höra hur vi skulle göra för att inte kugga tentorna och hur man skriver ett CV på tyska. Första föreläsningen gick i princip ut på att vi chockerande nog måste plugga medan de under den andra ville vara tydliga med att man inte använder smileys i sin ansökan..vet inte riktigt hur mycket de där föredragen gav oss, eller någon annan för den delen, men där var vi iaf. På kvällen blev det som de flesta måndagar lite mingel på L3!

Igår var en LÅNG dag. Vi provade en ny kurs som vi egentligen inte kan ta då vi totalt sett får 1 ECTS för lite. Men vad gör man inte för att slippa datakursen...så vi provade och insåg att det inte var så roligt (dock fortfarande bättre än data) och blev otroligt glada idag när en proffessor svarat på mitt mail och sagt att vi får delta på hans kurs. Den kursen har vi heller iofs aldrig provat men det kan inte bli värre menar vi! Men vi håller forfarande tummarna för att  Selket Gupta, ansvarig för utbytingar, hjälper oss att få komma in i kursen som vi var på i torsdags. Vi ger inte upp inte! Kvällen avslutades med lite häng hemma hos Anja och Fransk kväll på Zapatto!

Idag är det som vanligt fiskonsdag, så nu ska här ätas fiskgratäng :-)

Är vi verkligen så motiverade?

Även fast jag bor med ytterligare fyra personer så träffas vi ofattbart sällan. Det är ett oerhört aktivt gäng på alla sätt och vis (jobb, skola, pojk-/flickvänner, internship, sport, middagar, teater, bio m.m) och hittills har vi faktiskt inte varit hemma alla tillsammans en endaste gång. Ibland kan det gå dagar innan vi ses, trots att alla är i Mannheim. Detta är faktiskt ganska skönt om jag ska vara ärlig men det har även gjort att mina roomies har fått en väldigt skev bild av mig (och Cissi) som faktiskt är ganska komisk.

Dom anser nämligen att vi är extremt motiverade när det kommer till skola och träning. HAHAHA! Och att vi inte går ut så ofta. HAHAHAHAHAHA! Måste såklart redogöra för hur dom fått detta så brutalt om bakfoten.

När det gäller träningen så har jag sammanlagt sprungit 3 gånger under de två senaste veckorna och ligger därmed under planerat minimum, fy! Cissi har bara sprungit en gång men hon är halvförkyld så hon har iallafall en godkänd ursäkt. De tre gånger jag faktiskt sprungit har jag alltid träffat Hanna eller Fabian direkt före eller efter och de drar därmed slutsatsen att jag tränar typ varje dag. I wish!

Inte nog med detta, de tycker alltså också att vi pluggar otroligt mycket. Detta pga att vi faktiskt har pluggat såväl igår som idag trots att helgen faktiskt borde vara helig. Men med tanke på att torsdagen ägnades åt pubcrawl och fredagen åt shopping i Heidelberg så var det bara att ta sig i kragen i helgen. Och sen vet jag inte om man kan kalla det plugg heller. Igår bestod plugget av att Cissi la sig och sov medan jag satt i hennes kök och var ineffektiv. Därefter gick vi ut på stan för att inhandla en viktig bok till en av kurserna. Vi hittade inte boken men däremot hittade vi glass och lite annat trevligt. Idag har jag visserligen suttit instängd på mitt rum stora delar av dagen men det har blivit ganska så mycket dötid på internet och pinsamt lite studerande.

Sedan har vi det där med utgångarna. Som de flesta av er förmodligen märkt så går vi ut skrämmande ofta. Hur kommer det då sig att mina kära tyskar inte har märkt detta? Dels kan det bero på att dom faktiskt går ut väldigt ofta själva, det är trots allt en helt annan kultur här nere där man betydligt oftare träffas på en pub eller kvällsöppet café än hemma. Men med största sannolikhet beror nog detta missförstånd på att jag alltid kommer hem så mycket senare än dom. För när de kommer hem vid 1-2-tiden och möts i vardagsrummet för att snacka lite innan sänggång tolkar de min stängda dörr som om jag redan sover. När jag sedan kommer hem sover de sedan länge och morgonen efter vet de inte alls att jag varit ute.

Sådär. Nu har vi rett ut detta här på bloggen iallafall. Frågan är om vi ska berätta detta för mina roomies med eller om jag ska låta dem tro att vi är Supermenschen även i framtiden? :)

 

The best night we will never remember

Efter 4 respektive 7 veckor i Mannheim var det i torsdags upp till bevis när utbytesstudentsorganisationen VISUM arrangerade Pubcrawl för ca 250 studenter. Kvällen inleddes med att vi blev målade med färger i våra ansikten och därigenom också indelade i de lag vi skulle hänga med hela kvällen. Iklädda t-shirts och utrustade med shotsglas runt halsen stod därefter följande på schemat: 5 barer, 5 öl och 5 shots (+additional). Dessutom bjöd rundan på lite lekar, liveband, karaoke och t-shirtsignering. Efter rundan möttes alla lag upp på Schneckenhof och självklart var det bara kärlek lagen emellan:

Pubcrawl-kittet innehåll även en asperin och en DÖNER! :)

Idag hoppas jag...

....att Örnsköldsvik ställer till med kalas för idag fyller världens bästa pappa år! Grattis!!!!

Massor med födelsedagskramar från oss båda (även om Cissi såklart är av en annan åsikt när det gäller ovan nämnda utmärkelse). Jag önskar att jag hade kunnat vara hemma och fira (läs: äta massa gott) men efter att ha fått glädjande besked om att mina kära föräldrar väntas besöka Mannheim i oktober vet jag ju att vi kan fira i efterhand snart! Pappa, jag hoppas att din dag är fantastisk! :)

På tal om att äta gott så ägde Running Dinner rum här igår. Jag hade parat ihop mig med min kära buddy och vi stod för förrätten. De två andra par som kom till oss fick prova på en toast skagen som faktiskt fick högt betyg. Lite stelt när en av tjejerna som kom visade sig vara vegetarian dock och istället åt salladsblad med citron och salt. Man kan ju undra varför hon inte meddelat något. En av killarna som kom var hög också så det var minst sagt ett lustigt gäng men som tur var blev det succé ändå! Efter förrätten delade vi på oss och jag och Sebastian åkte iväg för att äta varmrätt hos två andra par och därefter efterrätt med ytterligare några andra. Varmrätten var supergod men på sista stället hade dom misslyckats med att göra kladdkaka, hur det nu ens är möjligt? Den var faktiskt riktigt äcklig till och med. Jaja, en av killarna var iallafall en duktig bartender så vi fick goda drinkar som kompensation. Allt som allt deltog över 100 par som senare möttes upp på en klubb. När Cissi kom var hon hungrig vilket borde vara olagligt efter en trerätters middag. Om jag förstod det rätt var det några som misslyckats med att göra en mättande varmrätt men jag överlåter det till henne att berätta mer om det om hon orkar. Allt som allt var det ett mycket lyckat event!

Snart väntar tre föreläsningar direkt efter varandra. 12-17.30 allt som allt. Först Corporate Governance som visserligen är en intressant kurs men tyvärr leds av en ganska tradig tysk som lyckas få med just orden Corporate Governance minst en gång i varje (!) mening. Sen har vi Production and Operation Management med massa utbytesstudenter (läs: dryga amerikaner) och sedan ska dagen avslutas med 2½ h tysk finanskurs hämtad direkt från helvetet. Det är inte det att vi inte hänger med för det gör vi. Eller vi skulle iallafall ha gjort det om alla tyskar bara kunde hålla käften under föreläsningen. Som vi tidigare berättat pratar alla högt under föreläsningen och med tanke på att vi är ca 400 st så blir det ett gaaaaanska så irriterade sorl. Men detta räcker inte. På föreläsningen förra veckan bevittnade vi även följande:
*flygplanskastning
*dataspelande
*dryg snubbe som högljutt samlar in pengar för att därfter tvinga hela raden att resa sig för att han ska komma ut. några minuter senare är han tillbaka med kaffekoppar och alla måste resa sig igen.

Vi var i chocktillstånd. Vad ska hända idag tro?

/A

Valet 2010

Igår var det valvaka för fulla muggar i Anjas lägenhet. Idag önskar och hoppas vi att vi egentligen bara drömmde.PUNKT.

"Plugglördag"

Efter supergod lasangemiddag hos Tina i torsdags skakade vi rumpa på Koi långt in på natten. Och igår bjöd Mannheim på norsk/kanadensisk inflyttningfest som även den resulterade i sen hemgång. Men vad hjälper det att man är trött och sliten när skolan kallar - idag har vi pluggat Corporate Finance and Risk Management och spikat (självförtroende, javisst! även om resultatet kommer på måndag) kursens första test. I den kursen kommer vi nämligen förutom midterms och exams även ha obligatoriska test varannan vecka. Testen görs över internet och man kan göra dem när man vill från tisdag till söndag. När vi fick reda på detta lovade vi heligt att vi alltid skulle ha gjort dom senast på fredag för att slippa behöva plugga på helgen. Det gick sådär med det löftet och det var två TRÖTTA svenskor som idag kämpade sig igenom anteckningar och overhead slides. Nedan kan ni se hur seriösa vi var när vi pluggade....

Nja. Riktigt så illa var det väl kanske inte... Vi är långt ifrån effektiva men allt går om man bara har kul. Och äter choklad. Och dricker cola. Och äter spagetti och köttfärsås. Twice.

Nu har vi precis varit och köpt en födelsedagspresent till min roomie Fabian som fyller år idag (vi ska bränna en skiva med svenska låtar, något som han faktiskt sagt att han vill ha, trott eller ej). Ikväll ska 26-åringen också firas med kalas i vårt WG! Tur att jag har nära hem då, tror jag smiter upp på mitt rum och sover när ingen ser... Ska försöka hinna med en tupplur innan det brakar loss men bjuder på lite bilder åtminstone.

Typisk svenska och okänt fult finger.

Och på tal om Sverige, imorn är det ju valdags. Vi postade våra röster i början av veckan och har därmed gjort vår medborgerliga plikt även denna gång. Imorn väntar valvaka med samtliga svenskar på plats här i Mannheim, spännande!

/A

Por ultimo, el curso de espanol comenzo...NOT!

Okej, om ni inte förstod det ovan (vilket vi heller inte förstår!!) så hade vi idag våran första (utav 12) spanskalektion. Om det ändå hade varit den sista! Egentligen skulle jag gärna skriva något på spanska för att visa hur mycket jag lärt mig under en lektion, men jag måste erkänna att google-translate fick göra sitt även denna gången...

För det första så tyckte tydligen universitetet att det var läge att renovera slottet under terminstiderna och inte under sommaren då ingen störs av det, så våran lektionssal, om det nu kan kallas för det, är typ lika stort som mitt rum. Alltså inte särskilt stort. Där har de slängt in stolar med ett tillhörande uppfällbart bord ala USAstil och tänkt att ca 15 elever + lärare ska få plats. Och plats fick vi ju iofs men man satt i princip på varandra...och stackars den som i framtiden tvingas sitta bakom den feta perlaren som av någon anledning är placerad i rummet...

Hur som, när alla väl lyckats trycka ner sig någonstans och det har blivit tyst börjar läraren att prata. Men inte på tyska. Och han fortsatte och fortsatte och fortsatte och fortsatte tills alla började vrida på sig lite obekvämt då de flesta trodde att de hamnat i fel klass...men nej, vi var på rätt ställe. Det är alltså en nybörjarkurs där man inte ska ha några förkunskaper över huvud taget! Och efter att han haft uppropet fortsatte han och så höll det på hela de 90 minuter vi har.

Jag ska egentligen inte klaga. Han gör ju helt rätt i att prata spanska så att vi lär oss, men när han itne översätter ord och endast ger en ett verb (som han inte sagt vad det betydde på tyska) och ber en formulera en mening på en gång, då känns det lite tufft. En mix tack! Han kunde för övrigt inte så mycket tyska så jag antar att det bli mest spanska nästa gång också...

Aja, vi tröstar oss med lasagnemiddag hemma hos Tina med tyskatjejorna! Adios!

PS. måste tilläga att Wirtschaftsinformatik dödar oss...En lösning måste hittas!! DS

Mycket blä men framförallt HURRA!

Jag sitter och spyr galla över en hög finansböcker på tyska (närmare bestämt 4 stycken á la tegelstensvarianten). Lika bra att inse att jag inte kommer att läsa mer och hoppa in i duschen istället. Ikväll är det nämligen fest! Tur det för annars är det mest bara irritationsmoment som hägrar just nu:

*Vissa mataffärers avsaknad på kundkorgar. Har man inte en euro till en vagn får man bygga ett berg på sig själv och försöka ta sig till kassan. Väl framme finns det ju knappt något band heller. Så man måste packa fort som fan. Har upplevt detta många gånger förr men kommer aldrig vänja mig med det. Sjukt ineffektivt.

*Vårt kursval. Inte lika nöjda längre...vem vill egentligen läsa Wirtschaftinformatik (typ programmering) med massa tyska 19-åringar som inte slutar titta på oss som dom malplacerade tjejer, svenskar, utbytesstudenter (?) vi faktiskt är?

*Att ingen håller käften på föreläsningar och inte heller tycks ha lärt sig att viska. Folk talar i vanlig samtalston genom i princip hela föreläsningarna. Och Christoph (tyskalärare från Linköping) som sa att det var striktare i Tyskland...yeah right!

*Min förmåga att aldrig timea in mina vänner på Skype! Saknar er...hoppas på bättre tur s n a r t !

*Sist men inte minst; TURKgatan vi bor på. I början tyckte jag att det var skönt med att den var så befolkad så man slapp gå hem längs ensliga gator. Efter bara några veckor lovar jag och svär att jag skulle föredra det! Är så less på kommentarer, blickar, visslingar etc. Förra veckan fick jag ett ohlalala från en man som gick med sin kanske 5-åriga son. Inte undra på att ungarna lär sig de med...

Såhär känner vi inför allt ovan. (Men håll med om att Cissi är underbart söt på bilden!? Tur att jag har henne så vi kan klaga tillsammans emellanåt. Hon är så bra, så bra, SÅ BRA!)

Nog om detta. Ikväll är det alltså utgång som gäller - Latin Nights är temat och vi har såklart inhandlat Rom! De hade förresten rea på alkohol i mataffären, det sammanfattar Tysklands alkoholkultur rätt bra tycker jag.

Ikväll skålar vi för världens bästa ISABELL som fått jobb på socialtjänsten i Övik. Hur duktig är man inte om man får jobb trots att inga jobb egentligen finns? What can I say? Jag visste det :) Grattis fina vän!


/A

Ein Prooosit, ein Prooooosit der Gemütlichkeit...BADAMDADAMM!

Vår goda vän Tom Herzig (före detta utbytesstudent i Linköping) är vår stora idol när det kommer till livet som erasmusstudent och därför lever vi och lär efter hans motto; tacka a l d r i g nej till något event. Sagt och gjort. I lördags tog vi chansen att gratis (!) låna en Mini Cooper (!!) och kunde på så sätt uppleva Mannheim på ett nytt sätt. Med Aude som kartläsare/DJ, Anja vid ratten och Cecilia på en stadig plats i baksätet bar det iväg. Det blev en härlig tur som tyvärr inte varade alltför länge. Viktig lärdom: om man bara har en hyrbil i en timme och ska uppleva en storstad är det lääääge att sedan innan planera vart man ska åka. Det är sjukt onödigt att slösa tid vid rödljus.

Vårt åk.

                                                                          

På lördagkväll bjöd Mannheim stad in till slottfest med uppträdanden, visningar och mycket folk! Tanken var framförallt att hälsa nya studenter välkomna och många hade sina föräldrar med sig så till våra kära föräldrar vill vi bara säga; ni var saknade!

Helgens höjdpunkt blev helt klart söndagens besök på Wurstmarkt i Bad Dürkheim – världens största vinfestival! Tänk enorm marknad med massa gott ätbart och karuseller men med den lilla skillnaden att det överallt fanns vintält i olika storlekar där folk drack vin som aldrig förr!

Lugn mamma. Tyskarna dricker Weinschorle, dvs vin med mineralwasser. Detta glas är alltså utspätt!

Med tanke på att vinet ändå serverades i ölglas á 0,5 liter hann vi tyvärr inte prova på alltför många sorter innan mängden vin i kombination med solen blev lite för mycket för en söndagseftermiddag! Istället ägnade vi oss åt andra saker vi är bra på; att äta och att åka karuseller.

Min kamera blev mongo. Men denna bild förmedlar ändå känslan så jävla bra! Cissi när vi är på väg upp: "Nämen Jana, vad gör jag, jag är ju höjdrädd!!!!"

När vi hade åkt klart hade vi vilat länge nog, tillbaka till tälten....

Snipp, snapp, snut. Så var våran (helt fantastiskt j-vla underbara) söndag slut.

Löfte

Jag pluggar. En lördag. Eller egentligen sitter jag ju här och skriver men bredvid mig ligger min Corporate Finance bok och väntar på mig. Egentligen borde jag älska mitt slitna biblioteksexemplar då jag tack vare det kan lägga de 70 Euro boken kostar i en affär på något annat. Jag måste erkänna att jag är lagom sugen på att ta mig igenom alla de kapitel som ska måste läsas innan nästa vecka...men med tanke på att vi läser många kurser parallellt och att även de andra kurserna kräver att vi läser en hel del innan kommande föreläsningar så är det väl bara att ta tag i det. En timme eller så. För sen ska jag och Cissi ut och springa! Och egentligen är det just om springningen som jag skulle berätta...

I måndags lovade vi nämligen varandra att vi ska springa minst 2 ggr i veckan och aldrig mindre än 5 km. Det låter kanske inte jättemycket men med tanke på hur fullt upp vi har med annat här så känns det bra att ha en rimlig undre gräns. Och vi har faktiskt redan sprungit 2 gånger denna veckan, drygt 7 km båda gångerna... Och snart ska vi alltså ut igen! Varför skriver jag detta här? Jo, förhoppningsvis så fuskar vi inte om vi delar med oss av detta löfte på bloggen :)

I eftermiddag ska vi förresten ut på äventyr...ledtråd:

Önskar er alla en härlig lördag!

/A


Ps 1. Vi springer vi floden Neckar som ligger precis vid oss. Underbart.
Ps 2. Igår när vi fikade och röstade med Caroline fick vi reda på att hon springer halv- och helmaraton. Plötsligt kände vi oss inte lika duktiga längre.

Dagen då vi skulle rösta

Idag var alltså dagen då vi hade tänkt rösta. Poströstkorten var eftersända,vittnessunderskrifterna underskrivna men det viktigaste av allt var fortfarande kvar i Sverige, nämligen röstkorten. Så tji fick vi. Ingen röstning idag! Men trevligt med ett litet svenskfika var det ändå =) (Så snälla föräldrar skicka de så fort som möjligt!!)

Efter fikat letade jag och Anja upp ett bibliotek och lyckades hitta de flesta av böckerna som vi behöver! Jippi! Inga pengar på kurslitteraur! Däremot lär vi få träningsvärk i armarna efter allt bärande. Vi tyckte nämligen att vi skulle ta en tur på stan innan vi gick hem...säger iofs mer om hur mycket vi behöver träna än om antalet böcker..Vi lånade fem idag och fler skall lånas!

Nu ska jag bege mig hem till Anja då vi har en date med ben & Jerry framför tv:n!

Die beste Buddy der Welt

Igår var vi hembjudna till min underbara buddy Sandra för att äta lite thaimat som hon lagat. Och det var så himlans gott! Hon skulle kunna öppna restaurang! Middagen var jättemysig och efter det drog vi vidare för att träffa "der beste Buddy der Welt" och lite annat folk innan vi drog till Schneckenhof! 

Slut på ledigheten!

I måndags drog höstterminen igång och därför har vi ägnat veckan åt att gå på introduktionsföreläsningar och försöka lägga ett lämpligt schema. Här fungerar det nämligen så att man liksom provar sig fram, man går på många olika föreläsningar de första veckorna för att få sig en uppfattning om varje kurs och sen väljer man ut de man vill läsa. Systemet i sig får tummen upp men vi har redan nu märkt att det är lite problematiskt att åka som utbytesstudent när man går tredje året på en svensk utbildning. Detta innebär nämligen att vi fortfarande räknas som bachelorstudenter och därmed ska välja kurser på bachelornivå men många av dessa verkar lite för lätta eftersom de är tillgängliga för samtliga bachelorstudenter, första- andra och tredjeårsstudenter blandas alltså. Men vi har iallafall hittat en del vi gillar och med största sannolikhet kommer vi bli experter inom följande områden i höst:

Corporate Governance, 8 ECTS
Corporate Finance and Risk Management, 6 ECTS
Production and Operations Management, 6 ECTS
Finanzwirtschaft, 6 ECTS
Wirtschaftsinformatik, 6 ECTS
Spanska (3 ECTS tror jag...men vi får inte räkna med dom)

Summa: 35 ECTS. När vi egentligen bara måste ta 30. Många tycks tro att det bara är fest i Mannheim, detta bevisar förhoppningsvis motsatsen! :)

Som om detta inte var nog har även jag, Anja, varit ”ambitiös” (dumdristig!) nog att anmäla mig till ytterligare en kurs, nämligen Corporate Strategy. Jag väntar dock fortfarande på besked om jag kommit in eller inte, antalet platser är nämligen begränsade. Bäst vore väl kanske om jag inte fick någon plats...december månad kommer bli tung nog ändå med alla exams!

Himla tur att vårt hem de kommande månaderna inte är så motbjudande..

Förresten. Tack vare vår fenomenala schemaläggning har vi fredagarna fria. Värt att notera för den som vill hälsa på! ;)

GRATTIS OLOV!!!!

Idag fyller världens bästa lillebror 22 år...hurra hurra hurra!!! Olov är inte bara brorsan som hjälper sin storasyster med alla dataproblem, utan även killen bakom uttrycket "man får bjuda" och därför bjuder jag nu på ett litet bildregn av födelsedagsbarnet :)

Sista bilden fick slinka med bara för att jag vill visa världens fulaste fisk som vi stötte på i Luisenpark igår och har alltså, trott eller ej, inget med födelsedagsbarnet att göra. Men om du inte kommer och hälsar på kanske jag skickar denna efter dig...Cissi och jag valde att döpa honom till Mehran.

Olov, jag hoppas att du får en fantastisk födelsedag och att du lämnar tillbaka alla presenter och köper en biljett hit istället ;) Skämt åsido...kom gärna och hälsa på snart! Min present får du nämligen först när du är här!

/A

Heidelberg, we're in love!

Denna soliga söndag har varit perfekt på alla sätt och vis, ett bättre slut på sommarlovet (japp, imorn börjar den riktiga terminen) går inte att få! I morse tog vi tåget till Heidelberg och vi spenderade dagen med att sola vid Neckar och strosa omkring i gamla stan. Heidelberg ligger bara 20 minuter med tåg från Mannheim och är definitivt en av de vackraste platserna vi besökt. Eventuella gäster kan räkna med en tur dit när ni kommer och hälsar på oss i Mannheim...

Medan vi solade kunde vi spana in Heidelbergs slott. Och på tal om slott...drottning Silvia är ju faktiskt född i Heidelberg!

Åter i Mannheim mötte vi upp med tre härliga tyskor - Sandra, Christina och Rita - för lite skönt caféhäng med catch up! Die Lücken sind jetzt geschlossen :)

Gott & Blandat

Här kommer lite gott och blandat av vad som hänt den senaste veckan! Som vi redan skrivit så tog vi farväl av Nuno i måndags. Därefter blidde det filmtittande hemma hos Anja innan vi gick till Stammtisch där vi hängde med några tyskar och en del norrmän! Att hänga med norrmännen gillade vi så mycket att vi (Aude, Anja, Cecilia) dagen efter hade tjejmiddag med våra underbart härliga norskor Kine, Nana, Eden och nytillkomna Marte! Det blidde Quisch Lorraine, ost, bröd, sallad och chokladkaka. Typiskt franskt! Vi får tacka Aude som stod för det mesta av matlagningen!! En jättemysig kväll helt enkelt!

I onsdags var det "BESS Welcome Session". Alla utbytingar var nu samlade på ett och samma ställe för att lotsas igenom det ena välkomsttalet efter det andra. Som vanligt med sådana tal är det inte mycket vettigt som sägs men ändå kul att vara där och känna att det snart drar igång på riktigt. Vi träffade även då på en till svenska; Välkommen Caroline!

I torsdags hade vi mycket på g. Vi inledde dagen med en tur till Stuttgart där det blev lite shopping, kinamat i parken och inte så mycket mer...Stuttgart är verkligen som de säger, tysklands största by! Väl hemma fick vi snabbt svida om då det var dags för terminens första riktiga Schneckenhofparty (en studentfest inne på slottsgården) som alla sa skulle vara himla skoj. Vi startade kvällen hos Cecilia innan vi gick vidare till en förfest som Anjas Buddy Sebastian bjudit in oss till för att sedan dra vidare till slottet. Slottet stänger ett och då är det vanligt att man går vidare till en annan club vilket även vi gjorde. Denna gång blev det Koi innan alla splittrades och gick hem. Och kvällen blev som alla sagt, galet rolig!

Den trevliga tågfärden

Den underbara bilen som vi kallar
swedish hospitality

Fredagen blev en otroligt lugn dag med kaffe på stan, en till välkomstgrunkimojs på kvällen och sedan fotbollstittande hemma hos Anja. Hennes kära mitbewohner Fabian lärde oss många användbara uttryck, så nästa gång vi kollar på en match kommer vi låta som tyska fotbollsproffs :-)

Lördagen blev en norsk dag. Förutom vi två så följde Aude med till Luisenpark där det blev en del slappandes i solen. Luisenpark är för övrigt en jättefin park med b la en massa djur, allt från pingviner till äckliga fiskar och flamingos. Efter ett tag slöt även Nana upp och det var även hemma hos henne som vi senare åt jättegod sushi! Efter det åkte vi utanför staden en bit till ett ställe som heter Seckenheim där vi hängde med ännu fler norskar innan vi begav oss tillbaka till stan för att trycka i oss lite döner..

NANA!

En heldag i Stuttgart...

...kan verkligen ta på krafterna.

En hyllning till Linköping

Som Linköpingsstudent är man helt klart van med att köa för att få biljetter till olika event. Vi har köat utomhus mitt i vintern för att få åka på EU-resan, spenderat nätter på bänkar i Kårallen för att få vara med i ELINpiaden och inte minst mutat åtskilliga personer för att köpa kravallbiljetter åt oss. Det har varit hårt, slitsamt och inte minst långtråkigt men det har åtminstone varit uppstrukturerat! I måndags skulle vi köpa biljetter till terminens första Schneckenhof (universitetsfest på slottet eller slottsgården) som man såklart ”bara inte får missa”. Men någon försäljning ägde aldrig rum trots att det annonserats på internet. Igår gjorde vi ett nytt försök men det var ingen som visste var man kunde få tag på biljetterna så folk gick fram och tillbaka över universitetsområdet och frågade runt utan resultat. Efter många turer till slottets olika delar fick vi till slut tag på våra biljetter och imorgon väntar således open air party tillsammans med tusentals andra studenter. Men först ska vi på en dagsutflykt till Stuttgart!

Tchau Nuno

Min kära klasskamrat Nuno lämnade oss i måndags. Jätteråkigt! Han var bara här för sommarakdemin och är redan tillbaka i Lissabon. Självklart kommer han vara saknad! Men han har också lämnat många fina minnen :-)

Meu caro Nuno está faltando!

Beijo a Abraco!