Är vi verkligen så motiverade?

Även fast jag bor med ytterligare fyra personer så träffas vi ofattbart sällan. Det är ett oerhört aktivt gäng på alla sätt och vis (jobb, skola, pojk-/flickvänner, internship, sport, middagar, teater, bio m.m) och hittills har vi faktiskt inte varit hemma alla tillsammans en endaste gång. Ibland kan det gå dagar innan vi ses, trots att alla är i Mannheim. Detta är faktiskt ganska skönt om jag ska vara ärlig men det har även gjort att mina roomies har fått en väldigt skev bild av mig (och Cissi) som faktiskt är ganska komisk.

Dom anser nämligen att vi är extremt motiverade när det kommer till skola och träning. HAHAHA! Och att vi inte går ut så ofta. HAHAHAHAHAHA! Måste såklart redogöra för hur dom fått detta så brutalt om bakfoten.

När det gäller träningen så har jag sammanlagt sprungit 3 gånger under de två senaste veckorna och ligger därmed under planerat minimum, fy! Cissi har bara sprungit en gång men hon är halvförkyld så hon har iallafall en godkänd ursäkt. De tre gånger jag faktiskt sprungit har jag alltid träffat Hanna eller Fabian direkt före eller efter och de drar därmed slutsatsen att jag tränar typ varje dag. I wish!

Inte nog med detta, de tycker alltså också att vi pluggar otroligt mycket. Detta pga att vi faktiskt har pluggat såväl igår som idag trots att helgen faktiskt borde vara helig. Men med tanke på att torsdagen ägnades åt pubcrawl och fredagen åt shopping i Heidelberg så var det bara att ta sig i kragen i helgen. Och sen vet jag inte om man kan kalla det plugg heller. Igår bestod plugget av att Cissi la sig och sov medan jag satt i hennes kök och var ineffektiv. Därefter gick vi ut på stan för att inhandla en viktig bok till en av kurserna. Vi hittade inte boken men däremot hittade vi glass och lite annat trevligt. Idag har jag visserligen suttit instängd på mitt rum stora delar av dagen men det har blivit ganska så mycket dötid på internet och pinsamt lite studerande.

Sedan har vi det där med utgångarna. Som de flesta av er förmodligen märkt så går vi ut skrämmande ofta. Hur kommer det då sig att mina kära tyskar inte har märkt detta? Dels kan det bero på att dom faktiskt går ut väldigt ofta själva, det är trots allt en helt annan kultur här nere där man betydligt oftare träffas på en pub eller kvällsöppet café än hemma. Men med största sannolikhet beror nog detta missförstånd på att jag alltid kommer hem så mycket senare än dom. För när de kommer hem vid 1-2-tiden och möts i vardagsrummet för att snacka lite innan sänggång tolkar de min stängda dörr som om jag redan sover. När jag sedan kommer hem sover de sedan länge och morgonen efter vet de inte alls att jag varit ute.

Sådär. Nu har vi rett ut detta här på bloggen iallafall. Frågan är om vi ska berätta detta för mina roomies med eller om jag ska låta dem tro att vi är Supermenschen även i framtiden? :)