Vi är rätt bortskämda med att få höra hur himla bra vi är på tyska, något som trott eller ej kan vara ganska så irriterande. Knappt har man hunnit presentera sig för någon ny innan man får höra att man är helt suverän och helt plötsligt badar man i beröm. Igen. Anledningen till vaför vi stör oss på detta är att inget som helst perspektiv tas till hur länge vi faktiskt studerat språket och hur många månader vi faktiskt varit bosatta i tyska städer. Vi är i vanlig ordning hårda mot oss själva och tycker att vi, med hänsyn till ovan nämnda fakta, borde vara bättre.
I måndags på Stammtisch blev vi genom en nummerlek ihopparade med olika personer, tanken när man går dit är nämligen att man ska lära känna nya människor. Jag och Cissi hade (o)turen att slumpas ihop med två slovakiskor. Cissis var socialt handikappad och brydde sig knappt om att hälsa. Min visade iallafall ett inledande intresse och i sann "jag-är-utbytesstudent-och-därmed-alltid-nyfiken-på-att-lära-känna-alla-oberoende-av-hur-tappad-personen-verkar"-anda inledde jag vår konversation. Då det är en salig blandning folk på Stammtisch lydde öppningsfrasen, så som så många gånger förr:
-Auf Deutsch oder auf Englisch?
Var på tjejen jag pratar med svarar att det inte spelar någon roll eftersom hon kan båda. Perfekt tänker jag och inleder på tyska men går ganska snabbt över till engelska då jag märker att hon övervärderat sina tyskakunskaper. Problemet är bara det att hennes engelskakunskaper är minst lika bristande och samtalet dör innan det ens hinner börja.
Så, sammanfattingvis; vi är nog precis så grymma på tyska som alla säger ändå! Det gäller bara att jämföra med "rätt" personer.
/A
PS. På Stammtisch lär man inte bara känna skönt och oskönt folk. Man lär sig också många viktiga saker, t ex livsavgörande ordspråk så som: "Sechs Bier entsprechen einem Schnitzel - zu einer Mahlzeit wird aber dann noch mindestens ein Bier getrunken".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar